VANDRA PÅ KRETA MED
MOUNTAIN GOAT
Vi tar dig till platser som du inte trodde fanns.
Är det möjligt att beskriva känslan av att vandra på Kreta? Ja, kanske är det som meditation i rörelse... Du kan inte skynda dig, för stigen kräver varsamhet. Du kan inte gå för långsamt, för då dröjer det innan du når den välbehövliga skuggan. Men när du kommer in i vandringsrytmen, då är det dina andetag, dina steg längs den vindlande stigen, och den oändliga klarblå himlen.
Välkommen att vandra med Mountain Goat i området Sfakia på sydvästra Kreta! Följ med oss längs åsnestigar, genom raviner och efter bergssluttningar, följ med oss och upptäck vad vandring ger kropp och själ. Vi har arrangerat vandringar här sen 2014 och har nu vandringsturer som både passar dig som är en erfaren vandrare, och dig som inte vill gå så krävande turer.
Vi vandringsguider - Eva Lovisa Renström & Ola Holmström - visar er inte bara vägen genom ett magnifikt landskap, utan vi ger er också en inblick i Kretas och Sfakias historia och kultur. Det bästa, och många gånger enda, sättet att upptäcka den här delen av Kreta är att vandra och under vandringsturerna får ni lära er mer om denna spännande trakt. Tillsammans upptäcker vi stigar som under tusentals år nötts av getter, åsnor, får - och vandrare. Lederna vindlar sig längs kusten och genom de djupa ravinerna, längs karga bergssidor och genom vacker skog. Ständigt närvarande är det magnifika Libyska havet.
Eva Lovisa och Ola på Pachnes, 2453 möh
LOUTRO - EN PLATS FÖR VANDRING OCH VILA I VÄGLÖST LAND
Loutro, vid foten av bergsmassivet Lefka Ori, på sydvästra Kreta. Detta är "vår by". Det är en plats för vila, bad och långa samtal - och en utmärkt utgångsplats för vandring.
Loutro ligger i området Sfakia, ca 7 mil söder om Chania. Under många tusen år har Sfakias branta sluttningar och högplatåer varit bebodda. Människor har levt på vad naturen har att ge - men det på en plats som varit utsatt för inkräktare och förtryck, då bland annat romare, venitianare och turkar invaderat Kreta och gjort allt för att kuva de stolta sfakianerna. Dessa har alltid gjort motstånd och ofta funnit skydd bland branta berg och djupa raviner.
Om naturen kan vara karg och svårtillgänglig, är människorna där dess motsats. Idag lever byborna nästan uteslutande på småskalig turism. Flera familjer driver små hotell och tavernor, och det är där vi får husrum. Under vår och höst är det främst vandrare som besöker byn – eller de som vill ”göra ingenting”. Det kan vara fullsatt på restaurangerna på kvällen, men trots det är det en mycket lugn atmosfär. Att byn inte har någon bilväg bidrar givetvis, men Loutro lockar människor som främst vill vara aktiva på dagarna och sova på nätterna.
Att vandra på sydvästra Kreta är svindlande vackert, kuperat och varierat. Ibland skuggar pinjeskog eller olivträd, ibland går vi under solens strålar i flera timmar. Terrängen varierar också; från sand, via stenar och klippor, till hårt upptrampade stigar.
Vi utgår från Loutro och gör bland annat dessa vandringar:
-Aradenaravinen (som vi kallar Samariaravinens snyggare lillasyster)
-Imbrosravinen (som spelade en viktig roll under Andra Världskriget)
-Agia Ekaterini och Anopoli (där vi i gryningen lämnar havet och når nära 700 möh innan lunch)
-Agios Pavlos (en nästan öde strand, med sanddyner, pinjeskog och en kyrka från 900-talet)
-Sougia och Lissos (där det finns helande källvatten)
-Eller varför inte gå till en strand där det går att finna drickbart sötvatten mellan stenarna, bara någon meter från Medelhavet?
Hur krävande är då vandringarna? Vi vill att du klarar av att gå i flera timmar per dag, i ojämn terräng, men förstås inklusive paus för vila, mat och bad. Det enda du för övrigt behöver är bra skor - gärna vandringskängor som ger bra stöd åt fotleden.
Om ni har frågor om vandringarna, eller undrar "Klarar jag det här?!?" - hör gärna av er, så kan vi berätta mer. För oss är de svettiga vandringarna ändå motsatsen till en slitsam prestation. För när du är där... Stanna upp, blicka ut över havet, kisa upp mot solen...
Du kommer in i en särskild rytm, där det bara är du, stigen, stenarna, solen, timjanbuskarna. När ett steg följs av ytterligare ett, som följs av ytterligare ett... När du går och går och så har en timme passerat, trots att landskapet nästan är oförändrat. Du upplever ett lugn i den repetitiva rörelsen. Själva vandringen är målet. Visst är det skönt att komma fram till en strand, där det bjuds ett svalkande dopp, eller en skuggig oas, där det finns en kall öl - men du vill gå vidare.
Det är någonting med det där att gå.
Du kan inte skynda dig, för stigen kräver varsamhet. Du kan inte gå för långsamt, för då dröjer det innan du når den välbehövliga skuggan. Du kommer in i vandringsrytmen, när det är du, stigen, stenarna, solen, timjanbuskarna.
Det är avslappning i rörelse, det är meditation.
